Nu har jag gjort slag i saken. Inga fler husinlägg på denna sida. Det blev lite grubblerier innan jag kom på ett namn, men nu är husbloggen namndöpt i halvsurt brunnsvatten till [censur - hänvisar till inlägg 15/4]. Där är jag P och inte Silje för att inte blanda ihop begreppen och för att fortsätta vara Incognita.

Jag såg när hon singlade ned mot sin botten. När hon gör det, och jag försöker ropa till henne att stiga uppåt, är det som att den lilla luft som passerar mellan mina stämband gör att hon pressas ännu djupare. Som om den lilla luften färgas av de ord jag väljer och gör den tung på hennes kropp. När hon når botten är hennes ljusa blågrå ögon porslinsaktiga och blanka.

Det gäller att krypa inunder henne. Där stoppar jag min varma hand i hennes svank, där hon ligger platt på rygg. Jag lyfter försiktigt upp henne, så omärkbart som möjligt. Märker hon av det kan hon falla och krossa min hand mot marken. I nivå med min höft kan jag dra bort bandet som håller hennes långa, långa hår i en svans och låta det hänga fritt medan jag drar med andra handens fingrar genom det. Då slappnar hon av, blir lätt och tillåtande.

Jag lyfter henne högre och hon ler när hon befinner sig där. Av leendet blir hon nästintill tyngdlös och jag tar bort handen i svanken och hon flyter av sig själv. Hon sjunker lite och jag blåser henne i ryggen och ler mot henne. Så stiger hon. Sedan sjunker hon lite och jag blåser igen. Och så håller jag på. Hon är så vacker när hon flyger.

...kommer frågan nu; tegel eller shingel?

Jag vet att det finns i alla fall en person som har en åsikt om detta, om herr doktorand skulle råka surfa in hit.

När ska jag starta husbloggen tro?

När Stortraktor skottar ser man ett vrålande urtidsdjur framför sig med lite fantasi. När Lilltraktor skottar låter det som om någon drar en stor låda efter sig.  När Stortraktor har skottat har urtidsdjurets tänder lämnat repor i asfalten. När Lilltraktor har skottat ligger det fortfarande kvar ett litet lager snö. När stortraktor går på tomgång vibrerar det i fönsterglasen. När Lilltraktor körs har den två lägen på varvtalet: On/off. Som en gräsklippare. När Stortraktormonstret inte längre vandrar över gården tar Lilltraktor över och sprätter runt på högsta varv. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Då vet man att vintern har fått ge vika.

De inre klockorna har en tendens att vara lite skruvade. Aftonbladet har lösningen, som vanligt, här i komprimerad version med vissa omskrivningar.

kl 6 - Starta med sex. Passande tidpunkt. Hormonerna är på topp och fertiliteten är hög hos kvinnan.

kl 7 - Dags för frukost. Inte skippa.

kl 7.15 - Ta multivitaminerna, eftersom de ska inte tas på fastande mage.

kl 7.30 - Borsta tänderna en halvtimme efter morgonjuicen för emaljens överlevnad.

kl 8.30 - Ut i solen. Melatonin. Antidepressivt. D-vitamin. Ibland är det molnigt.

kl 10 - Ta itu med knepiga problem. Med frukost i magen är hjärnan som skarpast.

kl 11 - Gå på dass. Japp. Njurarna jobbar för fullt. Kaffets fel?

kl 13 - Lunch. Matsmältningen är som mest effektiv. Jättejättehungrig om frukost var kl 7.

kl 13.30 - Skicka viktig e-post för att dämpa "mailstressen". Msn räknas inte.

kl 15 - Ta en piggpromenad o inte en tupplur. Annars får du svårt att somna på kvällen.

kl 16 - Möt smärtan hos t ex tandläkaren eftersom endorfinerna står på topp. Jojo.

kl 17.30 - Tid att träna när kroppstemperaturen är som högst.

kl 18.30 - Bästa tid för skoköp eftersom fötterna är som mest svullna.

kl 19 - Ta ett glas rött, levern är i högform. Och så är det gott. Risk för ysel.

kl 19.30 - Ät middag nu 2-3 timmar innan läggdags. Jättejättehungrig igen.

kl 21.30 - Natti natti, samma tid varje dag. Inte titta på film.

Tre veckor på detta sätt och kroppen har ställt om det inre urverket.

Reflektion: Hm. Inte många rätt för egen del. Och efter tre veckor på detta sätt så har man inget jobb kvar. Bara en massa skor.

Jag hade tänkt ha det mysigt. Du vet, ta ett bad, se en bra film i morgonrocken med alla lampor släckta och med riktigt bra ljud, äta B&J's med sked direkt ur kartongen som i Amerikat, dricka ett glas vin, lägga mig och läsa någonting vackert - kanske på spanska - innan jag somnade på diagonalen i dubbelsängen. Men jag var för sällskapssjuk, så det blev ingenting av det.

Att sitta här i min röda soffa är ibland som att ropa högt in i en kudde som är tätt tryckt mot munnen. Aaaåå? Öö åååå eej? (Hallå? Hör någon mig?)

Malou ska intervjua Stefan Sauk i sitt program och hon har redan avslöjat att det kommer att bli lite speciellt, efterom hon 1995 intervjuade honom inför släppet av filmen Vendetta. De hade stött sig lite och nästan blivit ovänner säger hon. Hon verkar lite nervös inför det hela och osäker på hur den kommande intervjun ska bli.

Stefan sitter i fåtöljen. Malou sitter och håller i sina kort i den andra fåtöljen. De ser på klippet från 1995. Där svarar han "Och?" på en av hennes frågor och han rör sig mycket yvigt och har tydliga taggar. Malou frågar några meningar senare, lite irriterat, om han inte gillar att bli intervjuad. Han svarar nej.

Efter klippet skrattar Stefan, tycker att han var pretantiös och önskar att han hade haft kompisar som sagt åt honom att "släppa sargen". Malou säger att hon blev mycket upprörd av intervjun, och det är tydligt att hon har tänkt på det sedan dess. Sedan 1995. Stefan säger att han inte hade uppfattat det som att de blivit osams, och har inte tänkt på det på samma sätt. Malou och Stefan reder ut det hela lite kort och det märks att stämningen genast blir lättare. De skrattar tillsammans och verkar ha trevligt.

Subjektivitet.

Vi har nog alla råkat ut för eller orsakat sådana osynliga olyckor; ord eller handlingar som aldrig var menade att lämna några avtryck.

Jag har varit med om olyckor som fortfarande känns av, vissa för mycket länge sedan. Förlåt för de jag har orsakat. Det var inte meningen.