Matriarken. Familjens lim. Ryggrad. Klipphällen. Hon som stretar genom i sol och snöstorm. Den som griper tag i armen när någon har vacklar till. Som tar de sina under sin vattentäta kappa och leder dem, blinda, längsmed den rakaste vägen. Hon som är tunnbanden kring tunnan.

Så, plötsligt, kom beskedet som gjorde att banden kring allt det hon säkrat började spritta upp, ett efter ett. Hon insåg att svagheten inom kort skulle komma att vara all, och hon slog ut armarna i ett försök att gripa tag i något. En hand en bit bort, som hon ville lägga det käraste hon hade i. En varm och trygg handflata som skulle kunna hålla en skrämd liten sådan, när allt det trygga skulle vara borta. Den enda hon visste. När tunnstavarna inte längre skulle hållas upp utan falla i sär, utåt, som ett plockepinn. När tryggheten hon arbetat ihop skulle rinna ut och dunsta.

"Kan du hålla honom i handen när jag är borta? Om inga andra trygga, stora och varma händer finns? Min tid är knapp". Han hade med ens hon sade detta redan tänkt tanken och strök sina händer mot varandra, som för att se vilken av dem som var varmast. Sedan svarade han ja.

Den lilla handen som håller på att bli stor och modig. Som egentligen vill darra kraftigt. Som ibland knyts till ett slag för att den är så innerligt ledsen. Var ska den ta vägen när alla andras händer är förtvinade och har fullt upp med att hålla upp huvudet på sina människor? "Får den söka sig till din?". "Ja", svarade han. "Mina händer är stora och varma, som mitt hjärta".

Mina egna vill knäppa sig till bön.

Kanske borde jag döpa om det hela till "en vampyrs bekännelser" istället. Silje under construction... Jag måste bekänna att jag inte längre är särskilt konstruktiv. Eller så går det bara fruktansvärt långsamt. Som när eken växer. Men en vampyr kanske har råd med tusen år?

Timme 0, efter jag konstaterat urinvägsinfektion på en stackare som kväker till av smärta varannan minut, hittar jag rätt preparat och dos.

Minut 3 ringer jag "langaren".

Minut 6 sitter jag på cykeln och trampar i motvind och nedförsbacke.

Minut 15 är paketet levererat.

Minut 25 tampas jag med dryga halva millilitern och en stackare som precis nypt mig i armen för att det är läskigt att bli buren.

Timme 0,5 dricker jag dr pepper och äter chips.

En liten akututryckning vid midnatt. I stället för att bada badkar med värmeljus runt badkarskanten.

Det ordnar sig.

Jag läste ut boken jag varit så rädd för, stoppade mina tankar i en låda och gick och lade mig. I någon timme låg jag och fantiserade livligt om all vackerhet som skulle kunna finnas där jag var. Om hemmet det skulle kunna vara. Jag sov oroligt och kikade då och då mellan ögonfransarna på den blå himlen utanför. Strax innan mitt på dagen klev Han upp. Strax efter mitt på dagen rullade jag själv ur sängen.

Något måste ha hänt vid något onoterat tillfälle och jag kunde lika gärna ha varit på andra sidan världen. Eller Han. En blå punkt i min ryggrad valde att följa mig resten av dagen. Jag frågade vad den gjorde där. "Ingenting", svarade den och menade att den inte ens fanns.

Jag gick ut i för tjocka kläder och mötte solen, ansikte mot ansikte, på yttertrappan. Jag slet och drog i sega rötter, gödslade, tittade lystet på de få röda nypon som var kvar och kånkade in hälften av de spikdragna plankorna i boden. Den andra hälften tog Han och sedan gick Han in. (Vad jag slet med de där spikarna under sommaren). Det blev kallt och började skymma. Jag följde spaden, grepen och krattan in i skjulet och låste om dem.

Jag gick in till tystnaden tillsammans med min blå punkt och packade ihop i två kassar. Han släppte av mig i min "by" och åkte själv hem till sin egen. Jag tog med mig lite jord hem under fingernaglarna och det som är "ingenting" vägrar att försvinna. Mellan nu och en annan imorgon ligger en svällande tid.

Jag väntar. Lördagen flyter bort, ned under min röda soffa. Det är tur att det inte är solsken.

Det är fint när det får vara så fint. Så lugnt och tryggt, utan ångest. Man kan inte orka allt.

Sov gott. Det är bättre nu.

Hade varit roligt att ha katt någon gång. Ändå. Och hund. Och får. Och häst. Och damm så klart. Och en massa annat.

Fler roliga kisseklipp här :)

Hur får man bort de automatiska gula länkarna från bloggtexten? Blir galen. De förstör min text!