Så tog luften slut, bara sådär. Gårkvällen stack hål på mig. Jag måste omprioritera mina lediga dagar och känna efter vad som känns bäst. Kanske blir det en liten ökenvandring. Ibland måste man desertera.

En tjej gick målmedvetet in i en elektronikbutik och sökte upp det hon ville ha. Det hade varit bra reklam, så varför ens fundera, tänkte hon. "Kan jag hjälpa till med något", sade en röst bakom henne. "Ja, alltså, jag undrar om..." började hon och när hon tittade upp såg hon ett välbekant ansikte. De där sneda mörka ögonen och det svarta håret. Hon avbröt sig och log. Hon såg hur även han förvånades och blev så där glatt överraskad att hon nästan såg hur han lyfte armarna för en kram utan att för den skull göra det.

I fem minuter lyssnade hon medan han berättade. Om dottern. Om flytten. Om problemen. Var bubbla som kom ur honom samlade hon upp i en liten korg och nickade medlidsamt efter fyra och en halv minut. "Hon är ganska mycket yngre än dig, eller hur?". Han nickade och log ett snett leende med sänkt blick.

Han visste inte mycket om telefonen förutom att det bara fanns röda kvar och hon ville snabba på det hela lite eftersom hennes mor rastlöst trampade av och an bland ting som hon inte hade intresse för. Efter frågorna om linsskydd och försäkringar var han tvungen att erkänna; "Jag minns inte riktigt vad du hette" och hon sade att det var OK. Det var länge sedan. Han knappade in hennes namn i datorn. Han frågade om hon mindes hans och det gjorde hon. "Så, nu blir vi kompisar på Facebook", skämtade hon. "Absolut", svarade han medan hon började på andra steget bort från honom, "och jag tar gärna en fika någon dag...". "Nu får du mig att rodna", svarade hon mitt i steg fyra. "Varför rodna?", ropade han skrattande efter henne och hon vände sig bort och log.

Det kunde ha varit annandagsromantik.

Förr i tiden köpte man singlar. Det här var en av mina.

Goo goo dolls - Iris