Strax efter jag skaffade min första e-mailadress klickade jag in på en sida som många pratade en hel del om. Den nya flugan. Jag skaffade mig mitt självklara nick och mitt självklara lösenord, fyllde i en presentation där bland annat ordet "fragglar" fanns med, valde en bild (tror att det var en "bimbobild", faktiskt) och svarade på de tjugo frågorna. Jag klickade i att mammas mat var godast, att jag lyssnade på Heavy Metal och att jag inte var intresserad. Förvirringen fick utlopp i någon slags bloggform, statusen uppdaterades, normala/mindre normala mail droppade sporadiskt in och många av de knäppa gästboksinläggen ignorerades. Som det sig bör.

Med tiden lade jag till nya som gamla vänner och träffade till och med vissa av de nya vännerna. Irl for the first time. Vilken grej. En blev jag riktigt internetkär i, men verkligheten smällde mig på kinden. En kramade jag om ordentligt på en metalfestival. En blev till en god kompis som tillslut kom hem till Norr och bygger bo i skrivandets stund. En blev min personlige stalker, om än för en liten stund.

Men nu tar den tioåriga lunareran slut, eller i alla fall om lite drygt 59 dagar, och någonstans känns det lite sorgligt. Det är som om ännu en ungdomsgård stänger. "Men det finns ju ett annat ställe att gå till", säger de, som de sade när ungdomsgårdarna verkligen stängde som mest frekvent. Nej, jag är inte ungdom längre - i alla fall inte till födelsedatumet - och nej, jag följer inte med till något nytt UG. Men det är alltid tråkigt att säga hej då och spontant blir jag lite stressad över att jag måste spara ned mina gamla blogginlägg någonstans.

God natt Lunarstorm. Vila i frid. Om drygt 59 dagar publicerar jag den första bilden på mig på denna blogg i Where's Waldo-stuk.