Natthimlen var ljus och vacker genom mitt vardagsrumsfönster. Maskineriet var i spinn, ångande rentav, och jag misslyckades med att kanalisera det. Idag hade jag någon slags plan, men den rann ned längsmed mina lakan, ur min säng och sjönk rakt igenom golvet med ens jag satte mig upp. Det blir så ganska ofta. Speciellt när jag vill någonting väldigt mycket men inte riktigt vet vad. Jag är en okomponerad stackare där G-klaven verkar vara lite skevt placerad. Men det är inte synd om mig för den skull, även om jag själv tycker att jag är ganska hopplös.