Idag storhandlade jag för första gången i mitt liv för bara en person, utan sällskap. Det låter säkert lite konstigt, men det var nästan en traumatisk upplevelse som jag troligtvis aldrig kommer att lägga till mina favoritaktiviteter. Visst är det väl skönt på något sätt att lalla på bland gångarna i godan ro, men för att hålla mig frank är alternativ #2 bättre; det vill säga att handla med någon. Även om man skulle glömma hälften av listans mat kvar på hyllan för att man blir distraherad.

Där går man tyst och styr sin vagn. Man diskuterar vilken smörgåsgurka man ska köpa i sitt eget huvud. Man skrattar väldigt sällan och kan inte få ens ett litet synligt vredesutbrott när vagnen trilskas för hundrade gången. Man bara blippar på med EAN-kodläsaren och önskar att man vore hemma.

Jag tänker att jag borde starta ett storhandlingsnätverk med andra ensamma personer där man en gång i veckan samåker till stormarknaden och handlar tillsammans. Förslagsvis med några som faktiskt törs köra bil (hade ont i magen hela tiden... rackarns bilskrälle) - jag ställer min till förfogande. Vi kan provsmaka maträtter i små vita pappskålar och bolla apelsiner med varandra. Hjälpa varandra att packa kassar och diskutera vardagsmatlagning. Vi kan lusläsa kvitton tillsammans och hjälpa varandra att orka gå och säga till i kassan om det blivit fel. Sen kan vi äta en glass i vårsolen ute på parkeringen innan vi åker hemöver.

Kommentardelen i detta inlägg är anmälningslistan.

Skriv på.

 

Sofia

25 mars 2009 18:06

Men lätt. Jag skriver på. Jag har gjort det hela så många gånger att jag förvandlats till IcaMaxi-zombie. Jag går alltid samma väg, köper exakt samma saker, är så automatiserad att jag kan gå genom hela affären utan att se en enda människa, försvunnen i någon dagdröm.

 

Silje

25 mars 2009 20:53

Bra (: Säg till när du behöver handla.

 

Stalker

27 mars 2009 00:45

Ring mig när du ska handla nästa gång. Jag kommer att förfölja dig runt i butiken som en vålnad. Busa lite genom att skruva av ett hjul från dig vagn. Bara för att se dig lé

http://www.juhlen.com

 

Silje

27 mars 2009 01:00

Passa sig! Annars får du med Sofia att göra! *tar skydd bakom henne* (:

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...