"Det är som om vi springer och springer och själen hinner inte riktigt ikapp oss". Jag håller med henne, en av de klokaste kvinnorna jag känner. Jag springer och slår samtidigt en vidja runt omkring mig för att hålla det verkligt jobbiga på avstånd. Jag har inte kraft eller tid nog att brottas om det kastar sig över mig. Stick! Försvinn! Kom närmare och jag rappar till!

Det känns som om jag vore i sorg. Över människor. Över situationer. Över gamla sorger och de som komma skall. Sorg över att jag tappat bort mig själv i någon slags tyngdlöshet där jag bara flyter runt och väntar på tidpunkten då jag ska falla till marken. Över att två människor har tappat bort varandra och att skymning har blivit till natt. Över att inte bli hörd när det är för mycket. Sorg över att min kropp har börjat göra ont. Över att det inte finns en plingknapp här, som på bussarna, eftersom jag känner att hållplatsen närmar sig. Över att jag inte orkar hålla leendet ärligt som jag annars brukar och att mjölksyran svider så. Sorg över att ha tappat bort mitt lilla tomtebloss till hopp - det som var så fint när det sken, fräste och glittrade.

Idag längtar jag efter min blå pärla, att få sätta mig bakom ratten, dra igång stereon på nästintill för hög volym och dundra iväg längs en landsväg. Jag vet inte vart. Bara bort. Jag som är rädd för att köra bil. Det säger mycket.

Spring, spring, medan vidjan fortfarande är smidig.

 

A

27 januari 2010 05:06

Du behöver en promenad. Och en stjärnklar himmel. Och en havsstrand med vågor som slår mot land. Och en Gud som säger: Dina synder är förlåtna. Rakt in i hjärtat.

Eller så pratar jag om mig själv.

 

Silje

28 januari 2010 01:50

Vad fint.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...