Jag tycker som bekant om att sova och jag älskar att drömma. Speciellt de gånger man tar med sig själv på de mest fantastiska resor och de är så verkliga att de sitter kvar i huden när man vaknar. De kan kännas av en hel dag. Jag har alltid sörjt hur man liksom tar med sig skärvor och scener ut ur dem och hur de obönhörligen blir till kaksmulor i ljuset. Likt minnen ur verkligheten har jag också minnen ur mina drömmar. Jag har under åren byggt om en stor del av min hemstad på ett lite annat manér och gått i utländska, påhittade små städer som känns lika verkliga som platser jag verkligen besökt. Jag kan drömma intensivt om personer jag aldrig mött och bli besviken när de löses upp. Detsamma med människor jag har mött och (kanske) aldrig får återse, och ibland, när någon kär har dött, känns det som om de hälsar på mig för en liten pratstund innan de strax försvinner igen. Det sistnämnda brukar bara hända en gång.

Två scener följer mig idag:

Känslan av att gå igenom en glaskorridor förbi flera klassrum fulla med människor som kan se mig på en halvbekant skola. I de två sista klassrummen sitter mina gamla lärare. Jag hittar ut och kliver in i en annan, fallfädig byggnad där jag hoppar på golvet och hela konstruktionen svajar och verkar vilja rämna. Jag hoppar två gånger till och det blir värre.

Min hund ligger bredvid mig i soffan och jag klappar henne som om mina händer vill dricka upp hennes närvaro. Hon sätter sig upp och fångar ett långt hårstrå från min pannlugg mellan tänderna. Hon väntar sedan ett ögonblick, tittar på mig och drar loss det. (Tokvalpen min. Vilken tid det tog).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...