Tiden är som en okänd människas hand i ryggen som knuffar mig framåt på en överbefolkad sommarmarknad. "Gå!". Jag vill inte och kan heller inte riktigt. Överallt omkring mig strider folk förbi i lagom hastighet. Tiden behöver inte bli otålig på dem utan det verkar sköta sig av sig själv. De kan stanna av vid marknadsstånden och hitta fina saker och jag ser hur glada de blir. Med min hälta går det inte så snabbt och den oklädda foten får sina törnar, men jag ler med både mun och ögon och nickar vänligt över huvudena åt de bekanta som blir glada över skatterna de finner. Jag går i mittenfilen som bara råkar uppstå, där människorna kommer från vänster och går förbi mig åt höger. "Gå!", upprepar tiden och styr mig framåt medan mina axlar törnas från båda håll. Jag vill vända mig om och vänligt men bestämt säga ifrån. Kanske fräsa lite. Claima mitt space. Men det finns ju ingen där bakom. I mitten av folkhopens tre filer tittar jag i stället ned på mina fötter, låter håret hänga och tänker med uppriktigt hjärta "välkommen till världen lilla, underbaraste flicka". Eller något annat. Allt är relativt, men fysiken är konstant.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...