De är fascinerande, de här morgonvandringarna. Himlen ändrar på den korta stunden färg från min favoritblå till det ljusblåaste som går innan de blir grå dagmoln. En förbipasserande kuf tittar på mig och säger till min förvåning "fucking *mummel*" i förbifarten och jag dras till att tro att jag är en fucking-någonting nästan hela vägen hem. Men vid min lågstadieskola ser jag plötsligt en repstump i form av ett hjärta på marken, nedmejat i snön. Jag fortsätter några steg, stannar, tittar mot det, går sedan tillbaka och förevigar det med 0,3 Mpixlar. Jag hoppas att någon annan också ser hjärtat idag. Det var så fint.