Min krulltott håller lite ofrivilligt på att försvinna bort. Det är stor skillnad på de senaste två dagarna i trötthet, förmåga att äta och möjlighet att röra sig, men inte i hans vilja. Han fortsätter att vilja rulta runt och vill sova på alla andra platser än i sitt hus, så då gör han det. Från att ändå ha fått i sig bra med barngröt för två dagar sedan orkar han nu knappt sticka ut tungan för att lapa och halvsomnar med kinden i teskeden. Men han vill äta. Det är gott, så då gör han det. Han är som de där sprintskidåkarna på OS, men lite annorlunda. Tänk att även dessa små är så starka in i det sista och tänk vilken kraft viljan är.