Hjärtat på vägen var nu på morgonen bara en vanlig repstump. Jag övervägde att ta med mig hjärtresterna hem till mig, men gjorde det inte. Kanske tecknar den någonting annat till mig när jag går förbi den nästa gång.

...

Hjärtat på vägen var nu i kväll en flicka med flätor. Längre fram på gångvägen, ganska nära min gård, går jag över på höger sida för att släppa in en annan fotgängare som ska åt samma håll. Vi går bredvid varandra i samma takt och ingen av oss går varken långsammare eller snabbare för att slippa gå bredvid en främling. Bakom oss hinner ett par upp oss och går in i luckan mellan oss. Så går vi där bredvid varandra en liten bit alla fyra. Så svänger vi alla in på samma gård och går hem. Rart.