Spöktimmen råder men alla barnen sover lugnt. Jag försöker hitta någonting att fördriva tiden med och ser nästan fram emot att städa, någon gång när jag som vampyr sugit blodet ur de sovande små. Varje natt som jag befinner mig här runt denna tid förundras jag över hur en plats som på dagen är full av fotsteg, smällande dörrar, gråt, skratt, stress och ringande telefoner kan vara så fridfull. Åter igen, min favorittid; natten. Jag är glad varje gång jag måste söka efter saker att göra här, nu. Det betyder att det kommer att bli en bra dag imorgon och alla barn har haft, åtminstone mestadels, sammanhängande sömn. Jag hoppas att de har drömt om sina hem, sina vänner, lek och skratt, ja allt de har kärt. Inga spöken i världen har rätt att störa barns drömmar. Inte ens vampyrer som jag.