Kanske är det natten som gör hjärnan lite fussig och det inre hjärtat lite större, som gör tankarna vidare och färgerna lite starkare. Kanske är det den som gör att någonting oberörbart känns verkligare och närmare, som lockar fram leenden med halvslutna ögon. Kanske är det natten som får världen att kännas mindre eftersom mycket annat blir dolt och stilla, som får platta och skira ord att spira i någonting bördigt. Kanske är det natten som är vår mest privata stund, då ingenting annat kan störa, då inga gränser finns, då tankar fritt kan slingra sig om varandra och bli en levande varelse. Kanske är det därför natten är mig så kär; eftersom allt kan hända, töjas och prövas.

Anberlin - Dismantle, Repair - akustisk version. (För högre puls, klicka här )

Anberlin - Inevitable. Det räcker så.