Aj. Huden är fortfarande så tunn och klarar inte av yttre påverkan, inte ens den varsammaste smekning. Den har alltid varit känslig, så där så att mjukhet ibland gör ont. Rör mig, och jag känner mig som brännskadad.

Aj. Hörseln har myeliniserade nerver, sammanlänkade med det splittrade där inuti - det som förtvivlat håller sig samman av något som jag låtsas är min egen övertygelse. Tala, och jag rämnar med ens.

Aj. Doften från havet känns distanslös, här på håll, men vinden unken och besviken. Slingor ur mitt nyfärgade hår faller ned och döljer det öga jag väljer att hålla öppet. Stå mig nära, och jag andas in dig i ett enda andetag.

Så ont det skulle göra om alla sinnen var i bruk på samma gång.

Jag skissar åter mitt spökes anletsdrag.

Bitterljuvt.