I dina vackra ögon glittrar jag

mer sällan än du önskar

I dina sorgsna ögon speglas jag

oftare än jag anar

Bakom dina slutna ögon

dansar jag lycklig när du sover

I denna stad är det lätt att tala om att björkens löv äntligen har vågat sig ur sitt ide, och ja, de har äntligen kommit. Studentvagnsdekoratörerna behöver nog inte oroa sig.

I det område där jag bor, i min by i staden, har jag under många vårar gått omrkring och snusat under andra träd. De har en säregen doft som fyller luften med en sötma som är nästan påträngande och jag kallar dem kanelträd. De har stora tunga hängen och klibbiga lövhöljen. När höljena ramlat av fastnar de gärna under hundtassar och hos somliga kommer doften således med inomhus.

I går började kanelträden rassla i vinden här utanför mina fönster. I kväll sitter vackra flickor i solglasögon och myser kring engångsgrillen. Lite längre bort på gården spelar en man gitarr och sjunger så att det ljungar mellan husväggarna. Solen skiner och jag öppnar balkongdörren för att släppa in våren med hela dess härlighet. Välkommen!

Kanelträd (Balsampoppel)