Hon frågade mig: "Hur gör man nu? Sitter du på någon visdom?". Jag sade att jag inte visste vad jag skulle svara.

Det är inte min resa. Jag har följt med en bit på vägen som en fast inventarie, kanske som stolpen man håller sig fast vid i tåget, och har varit vittnet som fastnat med hjärtat vid deras yta. Hittills har mitt tåg alltid vänt vid denna hållplats, medan de har bytt färdsätt och åkt in i okänt land. Det svider och blöder när jag vinkar av dem eftersom jag då bryts loss inuti. Jag önskar att jag visste vad som låg där bortom i det okända. Att jag kunde skicka med dem mjuka kuddar att vila på. Att jag kunde varna för ojämnheter på vägen och sticka åt dem en överskådlig grovritad karta att klamra sig fast vid. Men det är blankt.

...

I går var det alla hjärtans dag.

För ganska precis ett år sedan betraktade jag cirklar.

Februari är alla barnhjärtans månad.

Idag är det Internationella Barncancerdagen.

Kom ihåg dem.

Jag snodde denna lilla enkla yxa-i-hjärtat-dikt från kommentardelen i hennes blogg:

An angel, in the book of life,
wrote down your babys birth.
And whispered when he closed the book:
too beautiful for earth.

Aj.

 

karro

26 februari 2010 12:33

petra, petra. usch. jag tänker mycket när jag läser och jag tänker mest på er. på det. på allt.
en kram till dig från mig!

http://jagkarro.blogspot.com

 

Silje

26 februari 2010 12:40

Tack. Kram vännen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...