Direktlänk till inlägg 27 februari 2010

I mitt kryddskåp

Av silje - 27 februari 2010 02:12

Jag har stoppat ned många blad saker i burkar med tättslutande lock. De är mitt livs kryddor, plockade eller stulna för dess berusande doft, eller för att de av en händelse blivit noterade och omtyckta. Ibland stryker jag med fingret längs etiketten och låter den vila. Ibland gläntar jag på locket och doftar. Ett kort andetag eller en lång suck. En burk jag ofta rör men sällan öppnar blir laddad och släpper iväg en liten blå blixt genom mig när jag inte längre kan hålla mig. Lite omtumlad stänger jag burken och ställer tillbaka den i skåpet. Då blir det så här.


 
 
Ingen bild

Sam

27 februari 2010 14:25

Känner igen mig alldeles för väl. Tänk om man kunde slänga bort kryddbruken och aldrig bli sugen på att köpa samma krydda igen.

 
Sofia

Sofia

28 februari 2010 10:41

Jag tror att man kan det. Jag tror att man kan släppa taget om det förflutna. Jag tror att man kan acceptera att det som varit har varit och att det är över. Jag kan ännu inte beskriva hur, men jag tror att man kan det.

http://www.psykologen.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

Silje

28 februari 2010 12:47

När man har det riktigt, riktigt bra och man är nöjd med det mesta, när man har färska nyköpta kryddor på sin köksbänk som är vassare än skåpmaten är det inte lika jobbigt. Då glömmer man burkarna. Trixet är kanske att fortsätta skaffa nya färska kryddor när de börjar torka. Underhålla det bra. Då behöver man nog inte ens städa ur kryddskåpet, eftersom man ändå har något som är bättre.
Men det är svårt att låta bli att öppna skåpet ibland. Speciellt när maten inte är så spännande.

 
J

J

1 mars 2010 20:20

Jag städar ur rejält ganska ofta...nu har det resulterat i att maten smakar samma varje dag. Inte smaklöst, bara tråkigt.
Men med dom kryddorna jag hade innan hade det blivit fel med, kanel passar dåligt till fisk...

http://gulogulo.blogg.se/gulo

 
Ingen bild

Silje

2 mars 2010 00:15

Ja J, du är duktig på att städa ur. Och om en stund har du tagit tåget till fantastiska platser med fantastiska kryddor. Du borde skriva en instruktionsbok om hur man gör.

 
Ingen bild

Sofia

3 mars 2010 19:45

Fast om man alltid strävar efter något bättre så kan man per definition aldrig bli nöjd.. Acceptans är något annat. När man är nöjd utan att allt är riktigt, riktigt bra, det är då lugnet inträder och det är då man inte behöver glömma. Det är då man kan titta i skåpet och minnas, utan att öppna något och utan att kasta bort något. Det är acceptans.

 
Ingen bild

Sofia

3 mars 2010 19:57

(När man inte längre tycker att kryddorna är bättre eller sämre, utan unika och olika och inser att det inte går köpa samma krydda en gång till eftersom den bara kunde upplevas som den var just då. Dina burkar är kapslar där tiden står stilla, därför doftar de lika för dig när du öppnar dem, men kryddan du sparar där inne existerar inte längre utanför. Råvaran gör det men miljön den växer i är annorlunda. Plockar du mer får du något annat.)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av silje - 17 november 2011 12:29

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Av silje - 26 november 2010 21:10

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

Av silje - 26 november 2010 13:23

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Av silje - 26 november 2010 02:21

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Av silje - 26 november 2010 01:08

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...

Presentation

Omröstning

Känner du och jag varandra på något sätt? (Genom jobb, skola, gamla vänner, nya vänner, internet etc).
 Ja
 Nej
 Inte ännu
 Vi behöver inte känna varandra

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2
3
4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17 18 19
20
21
22
23
24
25 26 27
28
<<< Februari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Brevlåda


Ovido - Quiz & Flashcards