Något jag verkligen tycker om att göra är att planera resor. Helst av allt mina egna resor, även om de slutar med att jag vaknar upp i det rum jag i verkligheten befinner mig i. Bakom mina ögonlock kan jag resa varhelst jag vill och i värmen svettas jag inte ens en droppe, behöver ingen mat och känner mig aldrig ensam. Inte har jag heller något bagage som väger tungt eller kläder som surnar i väskan för att de inte hunnit torka ordentligt under natten. Bakom ögonlocken finns ingen trötthet, inga komplikationer eller störande ljud. Där finns bara en leende flicka i dagsljus och värme.

Vissa kvällar kan bestå av timmar sammanlagda av surfande på nätvågor, där jag jämför biljettpriser med varandra och dubbelkollar så att en sökmotor inte ger mig ett bättre än en annan. Jag klickar min väg fram till där jag ska skriva mitt namn, men vågar aldrig eftersom jag vet att det inte är så enkelt som det egentligen är. Jag trasslar in mig på researrangörers hemsidor och saknar plötsligt alla kilon av resekataloger jag burit hem genom åren. Glansiga papper med den ena bilden vackrare än den andra. Jag återkommer alltid till att tycka om den katalog som inte har glansiga papper allra bäst. Där varje uppslag är ett eget äventyr, liksom uppdukat och förutbestämt. Charter är alltid erbjudet på glansiga papper och de gör ont om man råkar skära sig på en kant.

De senaste resorna har inte varit glansiga utan stöpta lite annorlunda. Två av tre har varit långvariga och på egen hand, där att få fånga det ständigt svårbemästrade språket har varit ett av målen. Samtidigt som den egna handen tjusar mig utöver sans och reson har det ändå varit lite ensamt. I alla fall till en början. Tänk om jag fick en resevän i födelsedagspresent (julen är ju slut nu), en sådan som en av mina kollegor har, som jag kan planera tillsammans med. Kanske en vänsterhänt person som kan komplettera min högra, egna hand? Tänk, vad häftigt det skulle vara!

Surfar just nu InterRail-kort. Någon som är vänsterhänt där ute månne?

Imorgon går jag och hämtar resekataloger. Om inte annat bara för att få använda plåstren i medicinskåpet.

En liten bit av Cádiz

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...