Det är en märklig känsla när gränser klivs över bara för att testa vad som kommer att hända. När nyfikenheten tar över, när sanskvoten är lika ringa som vettet och man bara faller in i flytet. Att skära av och klippa bort, avverka och flisa, att helt enkelt ta bort något ur någonting gammalt. Avskrapning, rening, utslätning, tilljämning - allt en del i processen.

I stället för att inta en självtröstande position sätter jag allt åt sidan och låter det vara ingenting. Ingenting annat än en avlägsning.

Det är jobbigt att städa upp.