Det är ganska sällan vi har barn som är yngre än ett år på avdelningen där jag jobbar, men då och då händer det. De är lite farliga, på flera olika sätt. De är farliga för att de är så små, för att de är svåra att förstå sig på och för att de inte kan säga vad som är fel. Men de är också farliga om man håller dem i famnen. Jag gör det inte så ofta av just den anledningen. Kanske skulle jag få ett anfall och försöka dofta på deras huvud. Granska de små, perfekta händerna. Le överförtjust till bubbliga försök till konversation. Fascineras över den otroliga, outgrundliga skärpan i deras blick. Le fånigt över den varma känslan som sprider sig i kroppen när allt detta sker samtidigt, eller önska att jag kunde kidnappa ljuvlingen hem till mig. I alla fall för en stund.

Idag var jag fasligt nära att bejaka min egen reproduktion. Mycket små barn är det farligaste (bästa) som finns.

Jojje Wadenius - Mitt lilla barn