Att få sova lugnt och i slutet av sömnen få ta hand om sina drömmar är ljuvligt. Bland alla lager av fantastiska händelser och människor man möter i drömmen kan många saker skalas bort som just bara fantastiska, medan andra får stå för någonting annat.

I morse var inga platser, sammanhang eller personer det viktiga. Det viktiga var att jag stängde någons mun. Det viktiga var att jag i trygghet och längtan, nästintill orörlig och helt omsluten fick dras uppåt, inåt, ut från mig själv och lägga mig på min egen yta. Och där tas emot av en annan.

Nu står det klart att det inte blir mer vinter den här vintern. Det är med aningen vemod jag byter till en tunnare jacka för att överhuvud taget överleva den korta cykelturen till jobbet utan att överhettas. Snön smälter undan för undan. Vattenbelagd is och slask utmanar balansen och jag drar upp fötterna medan jag glider igenom djupa vattenpölar. Det är bar mark som till och med har torkat på bussvägarna. Senare på kvällen glittrar de av miljoner stjärnor, på samma sätt som de gjorde när vintern nalkades. Adressändring från Vintergatan till Vårgatan.

Kvällens gnäll:

Jag hade behövt lite mer vinter. Lite mer betänketid och inkänningsmöjligheter innan förändringar sker utan att jag själv är den som driver på. Jag har en fot kvar i det gamla fortfarande, som om jag trampat fast den i djupsnön (Varför? Det som gick så bra). Eller så är det det här som behövs? Våren som tinar bort allt och tar mig i örat mot förnyelserna. Knuffen in, av en solig hand i ryggen. Knuffen över tröskeln.

Jag och mina förbenade trösklar...

Gaddämmit.

Jag står för blommorna. Blommorna står för skenet. Skenet står för det som inte har varit. Det som inte har varit står för drömmen. Drömmen står för mig.

Well shes walking through the clouds

With a circus mind thats running round

Butterflies and zebras

And moonbeams and fairy tales

Thats all she ever thinks about

Riding with the wind.

When Im sad, she comes to me

With a thousand smiles, she gives to me free

Its alright she says its alright
Take anything you want from me, anything

Anything.

Fly on little wing

Jag presenterar min favoritlåt från högstadiet, även om jag fann den inbakad i en coverversion från ett helt annat årtionde.

Little Wing - Jimi Hendrix.

Man kan nästan tro att jag har vaknat tidigt, men det har jag inte. Jag lade mig aldrig. Jag slumrade i en timme och kunde sedan inte sova.

Mitt förra inlägg kom inte med, men det var kanske lika bra. Det var bara besvikelse, stress och ångest.

Ska snart åka iväg för att jobba. Låtom oss hålla tummarna.

Oj! Kände du?! Så underligt... Som en tryckvåg.

Det blev så tyst att det känns. Fysiskt.

Tystnaden är tjock på det sättet som luften känns när det blåser kraftigt. Den liksom tränger ned, in genom munnen, in i lungorna och fyller upp magen. Trycker sig tätt kring kroppen, sluter sig runt, som kroppstempererat vatten. Tystnaden vibrerar i trumhinnorna och gör sig öronbedövande, skärande och river sin väg framåt, igenom, nedåt, borrar, klöser, gräver... Så stannar den mitt i bröstkorgen och lägger sig till ro, strax bredvid hjärtat. Vaggas i blodet och smutsar ned det.

Jaha. Jasså.

Hej, mitt lilla monster. Är det du nu igen?

Lågkonjunkturen har precis nästlat sig in i lurvgrisvärlden, tro det eller ej. Inte ett billigt storpack spån går att finna och kommer heller inte att finnas förrän i maj (!). I bästa fall. Smådjurstillbehörsgrossisterna gnuggar sina händer i förtjusning och höjer priserna även på burarna till över trehundralappen för en minimal enrummare, medan de ändå håller på.

Favoritmaten paprika, som redan förhandlats ned till den gröna sorten istället för den mer lyxiga röda, kostar lika mycket som köttfärs i kilopris och jag börjar allvarligt talat fundera på att se mig om efter en annan c-vitaminkälla. Askorbinsyra kanske.

Fem lurvgrisar kostar mig helt plötsligt lika mycket pengar som att ha en hund.

Bara därför går jag och skaffar mig en bil. Hur jag nu ska våga köra den.

Över en natt har jag blivit borgmästarinna i en stad vid havet och bjuder stadens bankir på fika en gång i veckan. ICA är öppet 23-05 och på inflyttningsfesten bjuds det på bandklippning, uppträdande med aukustisk gitarr, champagne och hallongrottor.

Det är som att spela en blandning av Sims och strategispel när fantasin inte träffar på några gränser, utan bjuds upp för att dansa.

Mental fridans av högsta klass.