Dag 1-2: Bålstakonferens. Men framför allt så åt vi. Åt, åt, drack, åt, åt och slutligen åt lite till. Och allt kaffe fick mina nerver att dansa. Alldeles för lite sömn.

Dag 3: Min käraste stöd från mitt förra liv tillät slutligen en strid ström av skit rinna ur sig och renas i det reningsverk jag ibland kan vara. Misery loves company. Vi pratade i tio timmar. Alldeles för lite sömn.

Dag 4: Jag kramade om min deserterade frisör och fascinerades över vilken effekt ljudet av klackar har på män. Och på kvinnor. Jag tycker mest att de är jobbiga. Ja, klackarna alltså. Till slut kom Bejb och vi kraschade med en film i hans systers soffa. Ok med sömn.

Dag 5: Nostalgiresan med Bejb till en uppfräschad institution, biblioteket utan omvårdnadsböcker, de eviga röda korridorerna i Sveriges fulaste byggnad och ett renoverat förortscentrum. Buss 740 tog oss vidare till det ännu äldre livet där jag fortfarande vet exakt vilken balkong det var men inte den fullständiga adressen. Där Vivo heter något helt annat. Där till och med jag nästan går vilse i det ansiktslyfta superdupermultiköpcentrat. Där jag hittade fyra gamla böcker till min samling. Därefter en skrämmande normal tunnelbaneresa till S, sushi och bio. Dålig men tillräcklig sömn.

Dag 6: Dejt i stan med S. Frukost bestående av kycklingwrap och latte. Kulturhus med fin fotoutställning över tid. Helkroppsvärk av mördarryggsäck. Förälskelse i en ljuvlig sorts kappa och skotittning. Inga äkta chorizo tyvärr. Muk på kinden och hemresa. Mitt livs klumpigaste upplevda flygplanslandning vilket resulterade i mången kommentar och en och annan skrikande tant. Middag hos far, klapp av hund och inspektion av projektet vid havet. Det regnade in på vårt nya halltak (ack och ve, stygga taktegel), men luftvärmepumpen fungerar som den ska.

Äventyrets grädde på moset: parkeringsböter.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...