I väskan, i cykelkorgen, i asken, på väg hem, satt den lille pojken tankfull med huvudet lutat i ena handen. Hela kvällen hade han varit lite dämpad. Lite ledsna ögon. Lite rundare mun. Lite längre från skratt än från gråt.

Han satt och funderade på den tid som varit och på den tid som var för ännu längre sedan; den tid han ibland drömde om på nätterna. Han drömde om sina kompisar och om skolan, om hur de lekt och om knasiga saker som var helt overkliga. Han drömde actiondrömmar där han var hjälten, han ville gärna berätta om det och berättade med sådan inlevelse att han nästan hoppade.

Men nu har han börjat drömma mardrömmar varje natt, sådana som han ibland inte ens vågar uttala högt. Om fiskar som försökte ta sig in genom ögat. Om hur någon ville sälja hans organ. Om bläckfiskar med stora tuggande näbbkäftar.

Han satt och funderade på hur det skulle kännas att vara hemma. Han hade faktiskt vågat åka hem en kort stund en lördag för inte så länge sedan, men han hade nästan glömt hur det var att befinna sig bland välkända dofter, ting och ljud. Hur skulle det egentligen gå? Skulle det verkligen fungera? Vad skulle hända om...? Han var rädd. Men han längtade nog innerst inne.

Med huvudet i handen funderade han över det som komma skulle. För det skulle komma julskinka och julafton. Först helgskinka. Inte adventskinka, för första advent var inte förrän på söndag. Men han skulle aldrig orka att åka ända dit bort och hälsa på mormor.

Han funderade på hur det skulle bli om något skulle hända. Tänk om något skulle hända! Det skulle kunna hända någonting precis när som helst. Han hade blivit besviken så många gånger tidigare att han knappt vågade hoppas längre. Och där han var nu fanns hjälpen så nära. Sällskap fanns så nära. Allt fanns så nära, förutom hans eget rum där hemma. Och så skulle han ju liks behöva sova i vardagsrummet...

Innan han satte sig med huvudet i handen och funderade kramades vi. Två gånger. Jag stoppade därefter in honom i den lilla asken, lade honom i väskan, i cykelkorgen och tog med honom hem. Som så många gånger förr, men nu lite mer påtagligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...