Tonåringar som hopar sig i massor för att få komma in på biografen och se en uppföljande film. Tjejer framför allt, lyriska över de vackra skådespelarna. Med bilden av en den manlige huvudrollsinnehavaren tätt, tätt tryckt intill sitt inre drömcentrum. Jag var bara tvungen att se vad det egentligen handlade om, så jag såg den första filmen.

Nu tror jag att jag förstår. Det är ju den ultimata, utopiska, halvt omöjliga kärleken. Den ögonblickliga attraktionen. De forskande blickarna. Det trevande mötet. Den vibrerande önskningen. Det fullkomligt olidliga. Begäret efter mer. Obönhörliga gränser som suddas ut. Närvarande. Samvarande. Fullständig tillit. Önskan att vilja sammansmälta med den andre. Fusion. För alltid. Ögon som aldrig slutar se. Som aldrig tittar bort. Hjärtan som vidgas vidöppna. Önskan om att vara någons. Om att bli beskyddad. Om att vara trygg. Om att hänföras fullständigt. Att aldrig vilja skiljas. Andas samma andetag. Fantastiska uppoffringar. Sanslös passion. Känslan av att darra. Att vara lejonets lamm. Eller lammets lejon.

Nej, det är inte så märkligt att den filmen gick hem hos de unga tjejerna. Vad är önskningen utan drömmen. Och vad är drömmen utan önskningen. Konstigt nog försvinner den aldrig. Drömskningen.

Hoppa in till 1:10 i klippet :)

 

Sofia

29 november 2009 02:28

Jag såg 2an med grannen och hade svårt att behålla fokus på filmen. Jag har inte sett 1an men 2 an påminde mig mest om Saved by the bell. Samma osannolika skådespelare med kritvita tänder som råkar ta av sig tröjan och en kärlek som inte väcker en känsla. Kanske krävs det att ha sett hur det började men jag kan inte rekommendera New Moon.

 

Silje

29 november 2009 02:59

Nej, high school-konceptet slutade fungera på mig för länge sedan, om det ens har fungerat någonsin. Twilight är en sådan film som jag kommer att glömma om ... har nästan glömt den redan... men jag tror mig inse varför filmerna har blivit så populära i den åldersgrupp som de riktar sig till. Det blir inte att se New Moon inom någon kortsiktig framtid :)

 

A

30 november 2009 01:31

Det är väldigt fint med sånt dära.
Men det måste kompletteras med det andra, det komplicerade och svåra. Så att det handlar om människor. Men båda sidorna ska vara med. Inte bara det dåliga heller. För det fina är ju fint.
Slutsvamlat för mig.

 

Silje

30 november 2009 02:38

Och det är ju det fina vi vill ha. Det komplicerade och svåra finns alltid med i större eller mindre grad i verkligheten, antingen som en bilaga, ett kapitel eller integrerat i historien. Men det är inte det man dagdrömmer om.

 

A

30 november 2009 13:42

Det ironiska är att man kan göra god konst av det som vi inte vill ha, inte av (i alla fall inte enbart av) det vi vill ha.

 

Silje

1 december 2009 02:20

Lidelse och lidande är släkt. Måhända kusiner.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...