Medan det kaos:ar i den inre garderoben ekar det i den yttre. Jag bestämde mig för att vara fullständigt hjärtlös och rev ut plagg, efter plagg, efter plagg. Jag provade, vek ihop och lade i svarta plastsäckar. Två stycken blev det. Det var befriande och det gick lättare och lättare allt eftersom plaggen ven genom luften. Jag blev tvungen att hejda mig till slut för att inte behöva frysa så hemskt i vinter. Nu måste jag köpa nya.

Jag skulle vilja kunna göra samma sak med den inre garderoben. Slita ut tanke efter tanke, syna dem noga, prova dem och lägga dem i plastsäckar.

Alldags, annandags, vardags, allväders, allvars.

Naturligtvis finns ju favoriterna. De är ju givna att få stanna kvar.

Några kan vara värda att prova igen och spara i en enskild hög lite längre fram än vanligt. De kan faktiskt vara riktigt fina och har mest bara legat längst bak, längst underst, där de har blivit bortglömda.

Vissa är sprillans nya men knappt testade eftersom de känts så fel. De har inte passat mig. Har varit för stora. För trånga. Fel färg. Obekväma. Okänsliga.

Så finns de där som är så använda att de nästan blivit en del av min identitet. De är mjuka och sköna och har exakt passform. De har alltid fungerat. Nötta. Gamla. Urblekta. De behöver dock inte alltid vara rätt. Snarare tvärt om.

Och vad gör jag med de som är lite utmanande? De där spännande. Eller de som kanske inte riktigt är min stil men är snygga ändå? Och de som jag har som jag önskar att jag kunde använda? De som kunde göra mig lite annorlunda? Så svårt.

Jag märkte att jag inte äger ett enda plagg för fest. Jag har letat lite, lite i den inre. I den yttre garderoben konstaterade jag bara fakta: jag äger ingenting som jag känner mig riktigt vacker i. Kanske tuff. Lite cool. Lite söt. Max en aning snygg. Jeans och t-shirt är bra, rejält, men knappast vackert.

Inuti fortsätter det kackla, rusa och sprätta. Fkkn hönshjärna.