Allvarligt talat. I dag har jag lust att avyttra alla djur. Och båda mina inneboende. Bort. Iväg. Varsomhelstdetspelaringenroll. Allvarligt talat.

6, 003 personer har svarat "inte ännu" på frågan om vi känner varandra på något sätt i min lilla omröstning. En av dessa är numera känd för mig men har nog försvunnit ut i etern. Det är ok.

4, 002 personer har svarat "nej" och 2, 001 att vi inte "behöver känna varandra". De passerade nog bara. It´s all good.

10, 994 personer har svarat "ja" på frågan. Jag kan komma på vilka sex stycken av er är. Det känns lite märkligt.

Det är lite som att berätta hemlisar i ett becksvart rum inför ett antal okända åhörare, som jag borde veta vilka de är, utan att få respons. Det betyder att det åtminstone är 4, 994 personer som inte får det framtida bloggflyttkortet.

Se där.

Problemen hopar sig. När ska jag få energi nog till att sätta upp julgranen? När ska jag lyckas tvätta utan att störa grannarna mitt i natten? När ska jag fixa städningen? Den där sista julklappen, när ska jag köpa den? Var i hela friden är min kamerabatteriladdare? Kommer Lillasyster att vara på bra humör på julafton? Ska jag svara på mailet och vad ska i så fall stå däri? Kommer tofflorna att dämpa Lillebrors hälgående? När ska jag slå in julklapparna? Hur ska jag lyckas med att kombinera tillräcklig sömn efter nattjobb med att fira julafton på annan ort?  Ska jag gå och lägga mig nu eller sitta uppe en stund till? Ska jag leva som en velpotta livet ut? Hur vill jag leva mitt liv? Kan man dela sig i två? Var sitter pausknappen på detta frenetiska snurrande som verkligen a l d r i g slutar? När kommer jag att finna ro? Kommer jag att bli lugn? Varför känns det så här? Får jag hoppa av? Vad är egentligen meningen? Hur? Var? Vem? Va? Jag skulle behöva redigeras.

Cyklarna är i alla fall vackert nedbäddade under snötäcket och årets mörkaste dag är över. Oredigerade 0,3 megapixlar får duga för den här gången.