Nu ska jag envisa mig igenom sista den natten och mörka läget genom att ta alvedon och ipren. Sedan, med lite tur, orkar jag i alla fall äta någonting och titta på raketer. Antingen från fotbollsplanen, genom fönstret eller på tv. Eller allt samtidigt.

Jag är besviken på att dessa två fina högtider har blivit så påverkade av att jag har jobbat. För mycket. Jag är lite lur på att jag jobbade både midsommar och påsk också. I alla fall säger mina lönespecifikationer det. Visst får man vara ledig alla storhelger följande år då?

Jag tror att jag måste tillverka egna högtider.

Jag såg ut som en hårt rullad cigarr när jag gick hem från jobbet på morgonen. Andedräkten studsade mot halsduken och luggfliken som tittade fram under mössan blev silvervit. Min By bjöd på en optisk illusion när den kalla luften pressade ned rökpelaren från värmeverket i en horisontell linje. Lade jag huvudet på sned kunde husen lika gärna vara fastklistrade på en vit, bullig vägg. Fem minuters gångväg närmare Hemma kunde jag ha sett soluppgången i rökmolnet om det inte hade varit för att det fortfarande var kolsvart ute. Det måste ha varit stadens orangea gatlyktor som fick mig att längta efter en riktig gryning.