Sömnlös.

I stället ligger jag på rygg med hög puls och frenetiskt arbetande hjärna. Det är becksvart och jag tror att jag har ögonen öppna medan jag tittar på olika scenarier som spelas upp. I natt tar inte den ena liknande tanken vid en annan och leder mig i en ändlös spiraltrappa. I natt utgår tankarna från en punkt med egen gravitation. Punkten byggs på, utökas, växer och tar plats. Den blir en egen liten planet med en egen liten verklighet, och i kapp med den snurrar jag. Jag blir yr och ler lite åt det svarta hålet.

I morgon, när yrseln har lagt sig, kommer jag nog att skratta åt det hela i stället för att le, men det har varit ett trevligt nattligt äventyr att se något stort födas ur intet.