Så var det påkommet, handlat, uthämtat, pyntat, packat, städat (?), lagat, mailat, inslaget, tejpat, märkt, krullat, och lagt under granen. Utomstående klappar skall insamlas, medtagas, placeras och givas. Imorgon återstår fixande, packande, åkande, träffande, glädje, kramande, godjulande, kalleankande, fikande, ätande, umgänge, klämmande på paketen, förfasande över högen fördelat på så få personer, lite spänning, utdelande, öppnande, slitande, ylande, skrattande, kanske någon besvikelse, tackande, ihopstädande, granskande, fikande och slutligen avslutande.

Puuh.

Av någon anledning brukar jag alltid  hamna i något slags antiklimax i slutet av kvällen. Jo även tidigare, under paketöppningen, då jag ibland känner att det blir för mycket och jag knappt orkar le längre. Ibland önskar jag mig något annat, någon annan form än den redan stöpta julen. Kanske önskar jag att jag, helst tillsammans med någon annan, kunde få skapa en egen tradition och ett eget sätt att få tolka högtiden.

För ett par år sedan gjorde jag ett försök tillsammans med den jag då bodde tillsammans med. Vi bjöd in våra två familjer, skapade julmiddagen genom ett knytkalas, vilket gav ro för våra mammor, och delade upp den i två sittningar. En pre-klappar, post Kalle och en post-klappar. Efter andra sittningen blev det kaffe och dopp, även där baserat på knytis. Julklappsutdelningen blev dock modifierad eftersom någon fick krypningar av att det gick för långsamt, men grundidén (som jag stal från en sydamerikansk/svensk familj) gick ut på att en person hämtade ett paket, gav det till vederbörande och därefter fick alla vara med och se innehållet . Detta följdes av ett personligt tack. Inte ett kollektivt. Den som fick gåvan delade sedan ut nästa.

I det stora hela var det en väldigt skön och lugn stämning. Ingen var på väg någonstans och alla tog det lugnt. Det var gemytligt, det var någonting jag och personen jag bodde med fick bjuda på och, framför allt, det var början på en egen tradition som familj. Det var min bästa julafton. Tyvärr var det också någon annans värsta julafton har jag fått veta i efterhand och det skär och skaver. Det sårade rentutsagt, eftersom mitt försök att skapa någonting eget, något annorlunda och personligt tillsammans med andra blev helsågat.

Det är svårt att få alla helt nöjda alla gånger, men speciellt de som är så bundna till föreställningen om att alla jular ska vara som sin barndoms favoritjul. Idyllen. En tradition behöver inte alltid vara uniform. Också den behöver utveckling och förnyelse för att fortsätta vara levande och givande. Om traditionen blir en repetition, hur ska man då kunna hålla isär tillfällena? Det är kanske därför jag kommer ihåg min barndoms jular relativt väl, just för att vi också besökte andra familjer än vår egen och oftast spenderade dem på olika sätt. Ingen jul var den andra helt lik. Kanske får jag chansen att stöpa om en annan gång, men det blir inte imorgon.

Nåväl. Jag önskar er en god jul. Förhoppningsvis är den vit, på fler än ett sätt. Då minns man den mycket bättre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...