Ute i Byn händer det saker.

Man skulle kunna säga att det är "hopp om livet" eller i alla fall en liten början till att den ska leva upp. Åtminstone med tanke på de bofastas djupa rötter som ibland verkar tränga ända ned till jordens mittpunkt och därefter ännu en bit. Sådana som man både är lite avundsjuk på och i samma andetag förbannar. Djupa rötter skänker frid, men i bakhuvudet verkar också förbannelsen vara högst verklig just på grund av medvetenheten om dem, om hur stel och oflexibel man blir.

Med en stark förankring måste man vara välsignad med tålamod. Tålamod att kunna vänta på att Någon som inte har några egna - i alla fall inte lika starka - ska komma förbi och tycka om dem för vad de innebär. Inklusive orörlighetens charm.

Då och då, som nu, lönar sig tålamodet och Någon släntrar förbi av en slump, tittar lite extra länge och tycker om det som finns. Det som finns där är ögonbedövande vackert. Grönskande. Tryggt, även när det blåser hårt. Djupa rötter ger en garanti för bördighet, men också för ålder och för att försök att bryta upp dem inte blir annat än fåfänga. Att slita i en gren för att få med sig kronan lämnar Någon med en hand full av löv i årstidens färger samt ett rungande, när de resterande ruskar på sig och åter finner sin plats i lövverket. (Själv pressar jag de jag har kvar mellan tunga böcker).

Åh, jag önskar att de två Någon som precis släntrat förbi och tittat på prakten kommer att stoppa tårna i den solvarma jorden, känna hur skönt det känns och aldrig vilja gå därifrån. De är värda det. De är alla värda det.

Själv är jag avundsjuk och pillar med mina förbannade pressade löv. (Nåde den som en dag går för nära mitt träd).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...