Till min egen förvåning hittade jag idag en strof av mig själv som jag har saknat, när jag helt omedvetet tog flera hoppsasteg i korridoren utanför glasfönstren till avdelningens sjuksköterskeakvarie (där vi ses simma mellan datorer och telefoner). Jag förbluffade mig själv när jag till och med gjorde en halv piruett av bara farten och återupptäckte att hopphagen tyvärr var bortskrapad från golvet. För en tid sedan hoppade jag hage en gång om dagen, så där i förbifarten när jag ändå gick där. Det var min egen ordination. Nu när jag för första gången på länge kände att jag ville hoppa igen fanns den inte längre där. Däremot kan fortfarande se var de färgglada rutorna har varit, så det är inte helt hopp-löst. Jag saknar ljudet av hänglåsnycklar som plingar taktfullt i kollision med kaffeenkronor i min byxficka. Det är nämligen små glädjeljud.

Extra glad blev jag i natt, för min "lillkusin" StormSmurfens skull. Jag hoppas att han hittar motivationen för att verkligen kliva utanför tröskeln och se att världen är underbart stor och skrämmande vacker. Heja StormSmurf! Jag tror på dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...