Idag är en bubblig dag. Som sockerdricka. De brukar inte komma i stim, mina bubblor, de är ganska sällsynta. Idag har jag mycket energi. Eller abstinens. De påminner om varandra, men idag handlar det om lust.

Inga bekymrade rynkor mellan ögonbrynen, inga tankar eller bördor av dåtiden med allvarligt ansiktsuttryck. Jag går an som en maskin i hemmet och umgås med familjen (som utökats med ett lurvigt "barnbarn"). Jag känner ingen saknad, och jag saknar det inte. Jag ler som ett barn över att det har kommit flera decimeter snö att plufsa i och jag funderade till och med på att starta upp yogan i vardagsrummet. Då är det allvarligt.

Jag längtar mycket efter många saker. Jag längtar efter att göra. Att se. Att känna. Jag längtar efter att planera. Jag längtar efter någonting spännande att se fram emot så mycket att jag nästan provocerar fram det. Det kom till och med till punkten då jag övervägde att promenera till en obemannad bensinstration för att lämna ett hemligt brev. Men jag gjorde det inte.

Jag längtar efter stim av bubbliga dagar.

En hel back med sockerdricka.