Massor med kolsyra. Det spritter och jag vet inte vad jag ska göra av allt. Jag är på väg mot någonting, men så kan jag inte ställa mig upp. Lite bensvag kanske och ingen hand som kan ge mig draghjälp. Rumpan gottar in sig i den röda soffkudden igen. Nehepp.

Jag lägger upp benen på vardagsrumsbordet och kommer på mig själv att jag suttit så alldeles för länge när lägenhetstemperaturen gör sig påmind i kalla fötter. Det fladdrar i magen och jag vill dansa ut fjärilarna, malarna, fåglarna och allt som där flyger. Jag gör ett försök inombords. Eeh... Nej.

Jag drar en väl intränad tumövning med fjärrkontrollen medan jag försöker sitta rakare i ryggen. Det kryper i hela kroppen och jag försöker kanalisera det med att köra igång en fartigare spellista på datorn. Det gör det hela bara värre.

Jag öppnar en mail-inbox och ser till min besvikelse att min nattsömn kommer att bli extremt kort mellan lördag och söndag. I samma ögonblick ser jag också en möjlighet att få göra mig av med bubblor försvinna i en tecknad-film-"poof".

Timmen är sen och de tre gamla vanliga användarna som ständigt är online utan att säga ett ord säger fortfarande ingenting. Inte jag heller. Jag lyckas kravla mig ur soffan och sträcka på benen för att gå in i ett annat rum. Jag lyckas också att inte se ut som en betessläppt häst och gör inte en enda krumbukt på vägen, trots att jag skulle vilja.

Jag sätter mig på golvet och njuter av märklig samvaro medan den snabba spellistan dunkar vidare. Det är en uppsluppen stämning i rummet men jag belsutar mig för att skruva på korken på min sockerdricksflaska, där jag bubblar. Det är försent. När trycket blir tillräckligt högt slutar det upp med det. Och det blir stilla.

Jisus. När jag en dag får utlopp kommer det att pysa som om jag hade blivit tappad i marken.