Det är efter klockan tio under den mörka tiden som jag har som mest abstinens. Kanske är den starkare nu när jag blivit van att kalkera mörka konturer på vitt papper, men hur jag än gör blir det aldrig annat än linjer som jag så gärna skulle vilja fylla. Men jag kan inte. Jag får inte.

Jag har jättefina akvarellpennor jag kan använda, men de är som ett hologram jag kan dra fingrarna igenom. Skarpa som en high definition-bild ibland, som pixlad VGA andra gånger. Flimrande. Jag längtar efter att få fylla fälten i figuren med färg - kanske med brunt - och varsamt smeka ut den med en fuktad pensel. Konturerna är ramarna. Inehållet är konstverket.

En penna. Bara en. Ge mig bara en liten, liten, liten brun? Jag behöver inte ens en halv. Snälla? Jag längtar efter att få måla. Du är ett konstverk.