Jag vill inte kunna höra exakt vilken låt du spelar så att jag kan nynna med i versen när du befinner dig två våningar nedanför mitt vardagsrum.

Jag vill heller inte ens behöva tänka på vilken låt det skulle kunna vara.

Jag vill inte få nässelutslag inombords av det monotona elektroniska blahaj som vägrar tystna. 

Jag vill inte att mina vardagsrumsfönster bokstavligen ska skallra när ni hoppar på parketten.

Jag vill inte behöva höja ljudet på min film för att försöka dränka basgångens puls.

Jag vill inte behöva vara överlycklig varje jobbhelg för att jag har lyckats byta bort mina helgdagpass till kväll när efterfesten drar igång klockan halv tre, efter du ryckt i porten femtiofjorton gånger innan nyckeln gick in i hålet och efter dina klicketi-klack-kompisar lyckats ta sig upp för en hel trappa.

Det jag skulle vilja är att varje helgmorgon efter ditt party dra igång finsk fckn metal på grövsta bas, sätta igång tvättmaskinen och köra centrifugen på repeat, våldsamt diska bestick i diskhon och med hälarna först ned i golvet rocka genom lägenheten med dammsugaren på högsta sugstyrka. Klockan sju.

Det finns dock vissa problem: Det finns en trevlig granne i kläm mellan oss i höjdordning, och jag är aldrig vaken klockan sju.

(Ägare till känsliga öron klickar inte på klippet)

Children of Bodom - In your face

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...