Idag är en sådan där hopplös dag med en konstig slags abstinens. En gång liknade jag känslan av längtan efter något som ett starkt nikotinsug som inte går över med nikotin. Dagens abstinens går inte över med varken mango lassi med dubbel dos mango, nikotin eller förströelse. Kanske längtar jag extra mycket just idag. Men jag vet inte riktigt efter vad...

Men..! Grrrrrrrrrrrraaaaawwl gniiiiiiiiiiiihh prrrrrrrssssssssst! Krrrrrriiiiiiiiiiiii!!!! Gnnnnnnnaaaaaaaaaaaaaaahh!! Gaaaaaaah!!!!! Ph ph ph ph ssssssssssssssssssss!! Weeeeeeggnnnnnnnnnnnnnnnniiiiii!!!!!

Uäh. Nej. Jag behöver paus. Svårt, men sant. Jag blir tokig. Blir irriterad och arg. Vill slå det där ettret ur dig, som när vi var barn. Allra käraste syster. Ja, käraste. Det är väl därför jag blir så arg. Och jag är väl lika ettrig jag.

<3

Ur: Allra käraste syster - Astrid Lindgren

Medan vinden viner ute och tiden tagit de första stegen in på imorgon sitter jag i döda konstnärers sällskap och beundrar. Utöver den stora avbilden av Kyssen som jag låter utgöra en del av mitt vardagsrum har jag under en tid stött på flera detaljer ur Gustav Klimts verk. Det ena verket mer speciellt än det andra, det andra mer detaljerat än det ena och alla otroligt vackra. Jag känner mig barnslig, tafatt och generad när jag måste konfronteras med min okunskap, men jag är glad att jag kommit på att det som känns som en hel vetenskap egentligen är högst personligt. Det borde inte finnas varken rätt eller fel i varken uttrycken eller intrycken, och jag har gläntat lite på en dörr som sprakat av färger, mönster, erotik och hyllningar till kvinnan. Det finns massor med dörrar att glänta på, men jag tror att jag nöjer mig för den här gången, och bevarar det som mitt.

Water Serpents II, G. Klimt, 1907.

Spöktimmen råder men alla barnen sover lugnt. Jag försöker hitta någonting att fördriva tiden med och ser nästan fram emot att städa, någon gång när jag som vampyr sugit blodet ur de sovande små. Varje natt som jag befinner mig här runt denna tid förundras jag över hur en plats som på dagen är full av fotsteg, smällande dörrar, gråt, skratt, stress och ringande telefoner kan vara så fridfull. Åter igen, min favorittid; natten. Jag är glad varje gång jag måste söka efter saker att göra här, nu. Det betyder att det kommer att bli en bra dag imorgon och alla barn har haft, åtminstone mestadels, sammanhängande sömn. Jag hoppas att de har drömt om sina hem, sina vänner, lek och skratt, ja allt de har kärt. Inga spöken i världen har rätt att störa barns drömmar. Inte ens vampyrer som jag.

Kanske är det natten som gör hjärnan lite fussig och det inre hjärtat lite större, som gör tankarna vidare och färgerna lite starkare. Kanske är det den som gör att någonting oberörbart känns verkligare och närmare, som lockar fram leenden med halvslutna ögon. Kanske är det natten som får världen att kännas mindre eftersom mycket annat blir dolt och stilla, som får platta och skira ord att spira i någonting bördigt. Kanske är det natten som är vår mest privata stund, då ingenting annat kan störa, då inga gränser finns, då tankar fritt kan slingra sig om varandra och bli en levande varelse. Kanske är det därför natten är mig så kär; eftersom allt kan hända, töjas och prövas.

Anberlin - Dismantle, Repair - akustisk version. (För högre puls, klicka här )

Anberlin - Inevitable. Det räcker så.

Desensitiviserad. Kanske en nötning som gjort huden tjock när det skavt, så att det som inte var menat att smärta skulle lindras. Som skavsårsplåster.

Bedövad. Kanske någonting injicerat under huden som gjorde den okänslig och vit, som kunde besvara frågor om Var? istället för om Hur?, och fokus försvann. Behövdes inte.

Avdomnad. Kanske lade jag mig på rätt sätt för att kunna domna och nu känner jag min arm som någon annans. Nerverna har krupit undan med tiden och huden sover. Jag vill väcka den men vet inte för allt i världen hur jag ska göra.

Hur väcker man en hud som sover?

[Telefonen ringer. Jag svarar]

"Congratulations!  You have just won a Caribian cruise! To claim your price.."

[Lägger hastigt på telefonluren]

!?!?!!!

*Förbryllat ansiktsuttryck*

Bilden jag får i huvudet är av en hurtig, blond, välfriserad försäljartant från USA med rosa läppstift som talat in ett automatiskt meddelande (just för mig, för alla).

[Lyfter telefonluren]

*Tystnad*

[Lägger på igen]

 ...

[Lyfter telefonluren]

*A-tonen ljuder åter*

Jag tror att jag just fick mitt första telefonspam, tänker jag och fasar för en framtid av att bli väckt på morgnarna av något värre än Nix:ade förvirrade telemarketingpersoner.