Som ett led i att ta upp mitt eget utrymme bestämde jag mig för att det oanvända rummet, ni vet det svarta hålet, skulle tas i beslag och ägas. Jag har under lång tid saknat det uppfyllande buller jag alltid finner i den musikgenren jag aldrig kommer ifrån. Under den turbulenta sommaren och hösten har jag helt enkelt inte kunnat uppbåda kraft att ta emot ljudet, och jag har ofrivilligt haft en tyst period. På många sätt. På alla sätt, förutom inom mig. Nu har jag burit in både min kära laptop och åratal av samlad musik i det svarta hålet. Jag har spelat kraftfulla stycken med den bästa ljudkvaliteten jag kan uppbringa med mina knappa resurser och har ryst av vällust. Jag har intagit de godaste mackor jag gjort på länge och ignorerat att mjölken i teet visst var lite sur. Jag har surfat på det vanliga viset och i det stora hela haft det riktigt mysigt. Någonstans känner jag ett eko av det förgångna och kan nästan inbilla mig att Kyffets väggar har blivit vita. Kanske beror det också på det välkända dundret ur högtalarna. Jag vet inte hur det ska se ut här inne. Möjligtvis mindre svart och mindre håligt, mer mitt. Som det är nu är jag i alla fall mentalt en bit på väg.

Bjuder på en av kvällens bästa dundranden. Submersed - Hollow