Vilka konstiga bitar jag har fått ismugna i min byxficka. Pusselbitar. Då och då hittar jag en ny (aldrig någon kantbit) och jag lägger den till min samling i en fukttät burk med ordentligt metallspänne, så att de ska bevaras säkert. Så att jag ska varnas med en varsam smäll på fingrarna varje gång jag försöker öppna den.

Ibland kan jag ändå inte låta bli. Jag aktar mig för snäppet och sprider ut bitarna på bordet framför mig. Varje bit har två baksidor. Den lite pappersluddiga och oblekta grå ytan syns hur jag än vänder dem. Jag granskar dem noga. Rör vid dem för att se om jag verkligen inte kan känna någon skillnad, hur liten den än må vara. Placerar dem var för sig. Ibland i jämna rader, fem och fem invid varandra .

En nötning på en bit passar samman med en nötning på en annan, nästintill identisk bit. Det är bara formen som skiljer sig en aning. Jag grunnar närvarande över dem och känner mig nöjd när jag har fått ihop två stycken, tre stycken, fem stycken med varandra. Ett steg närmare. Sedan lägger jag bort dem i sin säkra, fukttäta bubbla till en annan dag, eller tills ytterligare en bit uppenbarat sig i någon ficka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett inlägg till den som är in här och tittar om jag ibland uppdaterar, den som kommer att förstå detta. Att jag får ditt namn behöver inte beyda mer än att jag har någonting att kalla dig. Det blir bara vad du gör det till. Men jag tror ändå att det ...

Jag tänker ligga i min röda soffa och dricka upp det vin som finns kvar i glaset. Jag ska fundera på om jag verkligen borde rädda Brors katt och titta efter om det finns någon kompis till Klas någon stans, nu när Erik snart inte längre finns. Jag ska...

A, skulle du vilja lämna en @-adress i en kommentar till mig? Jag ska inte publicera. Jag vill säga en sak... ...

Vi brukade drömma tillsammans. Jag skulle bli veterinär. Det skulle hon också, och vi skulle bygga om morfars ladugård och öppna klinik. Det fanns inga som helst omöjligheter för oss och det var bara ett självklart faktum. Jag skrev till och med av l...

Allt sedan jag kan minnas var planen att min familj skulle ta över morfars gård en dag och jag minns mycket levande hur mamma och pappa planerade hur det skulle byggas om på toaletten och hur ett garage skulle fästas därinvid. Det bästa och ljusaste ...