Ibland vill jag ha med mig min kamera var jag än går för att katalogisera allt, i ett tafatt försök att frysa tiden lika bra som vintern själv förvarar det mesta bland kristaller. Vid varje kraftigt nysnöfall vill jag fotografera cyklarna med sina snöstaplade sadlar och rönnbären som tagit på sig vintermössan. Men det verkar som att årets tillfälle fortsätter dröja. Också imorgon ryktas det om sol, den där lysande skivan som spårlöst försvinner när jag kliver upp. Tänk vad vackert det hade varit om snön hade fått komma. Den kalla, knarrande där solstrålarna kan lägga sig och smälta spjutformade skåror som jag inte vet hur man fångar på bild.

Jag lät 50 av mina favoritfotografier komma ut på glansigt papper med vit ram. Först när jag kunde ta på dem med mina händer blev de verkligen frusna sekunder på riktigt. Små konstverk. Jag hade glömt bort hur det var. Det också.

Jag väntar på översnöade cyklar. Det är dags nu. Den vita ramen längtar.

Hon tog med sig sina hembakta lussebröd och kom och hälsade på. Den lilla brunögda söta, som jag alltid upplever som ett fyrverkeri. På ett bra sätt. Jag, å min sida, kände mig nästan tafatt och funderade sedan på vad det kunde bero på. Så kom jag på att jag knappt minns när jag sist hade besök av någon som inte är min familj (W och S inkluderade, som alltid). Jag har helt enkelt glömt bort hur man gör.

Tack för att du kom.

Owl City. Det är ju där jag bor. Bland eldflugorna.

A foxtrot above my head (alltid), a sockhop beneath my bed (jo). A disco ball is just hanging by a thread (Markaryd). I'd like to make myself believe that planet earth turns slowly (det är alltid sent hos mig). It's hard to say that I'd rather stay awake when I'm asleep (word), ´cause everything is never as it seems (word II), when I fall asleep. Leave my door open just a crack (går junte när bror stökar flera timmar innan jag ska upp). Please take me away from here, ´cause I feel like such an insomniac (...).

[...]

Because my dreams are bursting up at the seams.

Owl City - Fireflies